Trycket är stort på expertsidan, och vi kan tyvärr inte svara på alla brev, även om vi gärna vill det. Men fortsätt att skicka in dina frågor (det går bra att vara anonym när du frågar).
När du skickar din fråga till mammapappa.com, kontaktar vi experter inom olika områden, bland annat läkare eller kurator. Kom ihåg att svaret på din fråga är från EN person, en annan expert skulle kunna säga något annat.
Den här avdelningen är inte avsedd att användas i stället för professionell medicinsk rådgivning eller behandling. Råden som ges ska ses som ett komplement till hälsocentralen.
Är du nyfiken på vad andra mammor och pappor tycker om saker och ting? Besök forumet i stället!
Fråga experterna
Gå till forumet
Varför är min bebis så missnöjd?
15.10.2007
Hej!
Jag har några saker som jag börjat bli orolig för här hemma i allsköns ro. Konstigt vad man har tid att bli fundersam när man är hemma med en liten bebis hela dagarna. Jag är ju medveten om att bebisar utvecklas olika...
Vår kille är nu 8 veckor gammal (föddes 3 veckor för tidigt). Det som mest fått oss osäkra är hans ständiga missnöje. Han skriker genast när han vaknar, ända tills han har bröstet i mun, ibland även då och oftast också efter att han ätit. Han är missnöjd när han ligger på golvet, även om vi ligger bredvid honom och pratar med honom. Han är också ofta missnöjd i famnen, även om han är nöjdare där. Även när han sover vaknar han och gnäller med jämna mellanrum.
Det börjar kännas som om det är pirr hela dagarna, och tokigt nog känns det skönt när han sover eftersom det då är lite lugnt. Är han vaken går hela tiden till att försöka hålla honom nöjd, oftast genom att gå omkring med honom. Han visar inget större intresse för oss heller och är endast några minuter nöjd om man talar med honom. Sedan blir det pirr igen...Han pruttar en del, men det verkar inte som om det är magont som stör honom.
Det faktum att han är pirrig skulle kännas lättare ren om han däremellan var glad och på gott humör, men han är liksom inte interaktiv med oss, jollrar inte och ler sällan, trots att vi pratar och gullar med honom. Han känns lite frånvarande, härmar inte heller ansiktsuttryck, även om han ibland, främst vid amningen, tittar djupt på mig.
Hans så kallade dagsrutiner är också väldigt varierande. Ibland pinar han sig att vara vaken hela eftermiddagen och kvällen, medan han andra dagar sover hela tiden och vaknar endast till amningen.
Hur är det med humöret och utvecklingen? Är det nåt vi kan göra eller oroar vi oss helt i onödan?
Väntar så på att få lite mera positiv respons från hans sida...
Tacksam för svar,
Lotta
Svar:
Hej!
Som du skriver så utvecklas alla barn olika och har olika temperament. Den första tiden kan se väldigt varierande ut för varje familj och det är svårt att säga vad som är vanligt och ovanligt eftersom ingen bebis är den andra lik. Det jag kan säga generellt är att det är vanligt med tarm- och magbesvär hos små nyfödda bebisar och särskilt hos de som är för tidigt födda. En del har mycket uttalade besvär i form av kolik medan andra mer har ett ständigt småmolande som kan yttra sig i ett jämnt missnöje vaken tid.
Att din pojke pruttar mycket skulle kunna tyda på en viss omognad i tarmsystemet vilket i sin tur kan ge sådana symptom som du beskriver. Denna typ av besvär brukar försvinna vid tre månaders ålder hos de flesta. Samma sak gäller dagsrutiner. Nyfödda barn har ingen klar dygnsrutin eller -rytm. De kan ena natten vara klarvakna för att nästa sova som stockar i fyra-timmarssjok med uppvaknanden bara för matning. Den första tiden är det bara att hänga med i bebisens tider, vara vaken när han är vaken och sova när han sover. Efter ett par månader (ofta tre) brukar bebisen få en tydligare dygnsrytm och det blir lättare för föräldrarna.
Att du får blickkontakt med pojken och att han fäster blicken och inte irrar med den, är tecken på normal utveckling. Svarsleende och svarsjoller kan dröja innan det kommer. Som nybliven förälder är man - och ska vara - oerhört observant på sitt barns olika signaler och beteenden. Det är lätt att, som du skriver, bli fundersam när man går där hemma i symbios med sitt barn. Tveka inte att tala med barnavårdscentralen om dina funderingar och din oro. De finns till för att svara på dina frågor och har erfarenhet av alla tänkbara bekymmer som en nybliven familj kan ha. Jag tycker absolut att du ska ventilera dina tankar med personalen där. Det brukar hjälpa.
Vänliga hälsningar
Jenny Arhammar, legitimerad läkare